Vart tog de tre åren vägen som jag trodde skulle bli en evighet när jag började här?
Vart ska alla ta vägen?
Det känns som om jag har fastnat i ett tidshål och blivit kvar medan alla rusar iväg och måste komma vidare.
Jag vill ju ha det såhär ett litet tag till, ha alla nära o kära samlade.
Försvinn inte än, vi har ju fortfarande så mycket att säga till varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar