23 juli 2012

En annorlunda resa

I veckan tog jag en snabbtur till Stockholm, jag skulle på jobbintervju på Axfood i Solna.
Jag hade räknat ut vilken väg jag skulle ta från stationen, hur jag skulle komma dit, hur jag skulle se ut..allting planerat.

På något sätt hade jag missbedömt en sak. I Solna finns tre olika stationer och jag hade gått av vid fel utan att jag själv upptäckte det. Vägen som jag skulle ta dit var avstängd och det fanns inga taxibilar som stannade. Jag var vilse, människor som jag frågade om vägen visade mig åt fel håll då de själva inte riktigt visste. Min konsultchef var upptagen i telefon, stress, panik och ångest infann sig. Batteriet på min mobil började ta slut och pappa som försökte hjälpa mig hitta rätt väg insåg inte heller först att jag hade gått av vid fel station. Till slut fick jag tag på min konsultchef som kunde ringa till Axfood och säga att jag blev sen.
Vilsen på vägen stötte jag på ett par. De hjälpte mig på en buss som lyckligtvis skulle köra förbi dit jag skulle. Busschauffören pratade med mig på vägen och hjälpte mig hamna rätt. Jag kom fram till Axfood en timme sen, skamsen och varm.
Hon som intervjuade mig förstod, jag fick berätta om mig själv, min bakgrund och utbildning. Intervjun tog inte mer än 30 min. Sen begav jag mig iväg och skulle till Madde.

Väl framme vid hennes station ville inte min mobil starta igen, den var helt död. Jag kunde inte Maddes nummer utantill och jag hade inte hennes adress. Lyckligtvis fanns det en Pressbyrå vid stationen Universitetet. Jag förklarade mig situation och fick låna telefonen, ringde pappa och berättade för honom Maddes namn, det fanns tre olika som bodde i Stockholm. Själv kunde jag inte ta numret eftersom jag kunde inte skriva ner det och skulle inte komma ihåg det i huvudet. Jag sa till pappa att han får ringa den första som stod på listan och sedan lade jag mig på och väntade. Hoppades att pappa hade fått tag i rätt Madde och att hon skulle komma och hämta mig. Pappa kunde ju inte ringa upp mig heller eftersom min mobil var död.
Tillslut såg jag Madde komma, solen sken och jag var överlycklig att se henne, att det hade funkat. Jag laddade telefonen och när jag fick igång den hade jag tre missade samtal från min konsultchef. Jag hade också fått ett mail som sa att jag skulle ringa henne direkt. Jag ringde upp henne och hon sa att intervjuaren på Axfood hade ringt 20 min efter att jag hade gått. Hon hade tyckt att jag var perfekt och ville absolut anställa mig.

Dagen efter skrev jag kontrakt, heltidsanställning i 6 månader på Academic Work som konsult och antagligen chans för anställning efter det på Axfood.
Jag kan inte tro att det är sant fortfarande. Det känns väldigt konstigt att jag har fått ett jobb. De vill att jag börjar redan den 7:e augusti då det är utbildning i det systemet jag ska jobba med. 3 veckor att hitta någonstans att bo, komma till Stockholm och ordna det med katterna och mina saker. Jag känner mig stressad, rädd, har ångest och är spänd och förväntansfull. Så många känslor i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nu sitter jag och letar boende dygnet runt, letar och letar. Jag får hoppas att jag hittar rätt till slut.
Det är nu det nya livet börjar..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel