Dikt

Hittade en fin dikt som talade till mig på SHEDO's blogg.
Den är rätt lång men ta dig tid att läsa den. Den gjorde intryck på mig.

Skäms inte för dina mörka färger
Skäms inte över dina svarta toner

Dölj inte för mig dina förträngda känslor
Dölj inte för mig hur du verkligen känner
Skäms inte för dina mörka färger…

Du behöver inte vara stark nu
Du är redan stark

Tro inte att du är svag
Du är starkare än livet som svek dig
Du är starkare och vackrare än våren
som alltid kommer igen
Den är bara en blek avbild av dig

Skäms aldrig för dina tårar
Låt dem få rinna nedför dina kinder
som jag sjukt och försiktigt vill hålla
i mina varma trygga händer
Varje liten tår är en älskad del av dig

Låt besvikelsen få skölja över dig
och lysa i dina trasiga ögon
Dölj inte för mig det som du
i ditt mörka hjärta tänker

Låt mig få älska dig, få känna dig
och se på dig hur du egentligen mår

Du får må så dåligt som du gör.
du har rätt att må så fruktansvärt dåligt
Du har alla anledning
Göm dig inte i din kropp och le
Låt din kropp få visa mig
Kryp ihop, skaka och darra
Jag stannar kvar här hos dig

Tro inte att jag tröttnar på dina färger
för jag älskar inte några utvalda delar,
utan hela dig

Skäms inte för dina mörka färger
Skäms inte för dina mörka toner

Du behöver inte förklara för mig
varför du är så trött
Du behöver inte få mig att förstå
varför du återigen känner dig så
förlorad i hopplöshet och meningslöshet

Jag vet varför fågeln sjunger
samma sång om och om igen
Jag vet varför hon inte lyfter sina
vackra vingar
Det är inte det att hon inte kan flyga
Hon kan minsann visst flyga,
både högt, långt och länge
Hon är ju en stark och uthållig
liten fågel med fjädrar av mod

Det är bara det att hjärtat inte vill
För även om brutna vingar läks…
Vem har sagt att man vill flyga igen

Skäms inte för dina mörka färger
Skäms inte för dina mörka toner
Jag älskar dig

Du är så vacker i din sorg
Du är så vacker i ditt sorgflor
Alla dina tankar ryms i min hand
Jag känner din botten
och jag finns i ditt djup

Jag följer dig ner
Jag följer dig upp
Jag följer dig ner igen
Jag har följt dig redan så länge
Nedför, utför och uppför
Och jag ska följa dig länge än

I dina dalar känner du inte mig,
men då känner jag dig

Du längtar efter befrielsen
som aldrig tycks komma
och när den väl kommer
tycks den komma som ett skrattretande skämt

En känsla av befrielse smeker dig
med en öm fläkt av kärlek
men den förvandlas återigen
i nästa ögonblick till fångenskap

Vilken sorglig komedi
Men jag är med dig i ditt livs
svåraste föreställning

För när det åter svartnar för dina ögon
och du svimmar i förtvivlan
fångar jag upp dig i mina armar

Och även om du vaknar
naken och blodig
på ett golv av krossat glas
vilar du i min eviga sommar
där varje liten blomma
bara blommar för dig

Där vaggar jag dig i min famn,
viskar till dina sår
och svalkar din febriga panna

Jag älskar dig alltid

Jag vill alltid få finnas i dina tankar
Jag vill alltid få sitta i din mörka ensamhet
Jag är inte rädd för dina svarta känslor

Det vore bara så underligt om du inte
bar på dessa trasiga tankar när livet
redan så tidigt, lurat dig på kärleken
och bestulit dig på tryggheten

Så skäms inte över dina mörka färger
Skäms inte för dina svarta toner

Jag är din eviga hjärtevän
Jag är din hemliga bundsförvant
Jag sitter här tyst och stilla
och ser på dig när du sover

Skönsång

Kan börja det nya året med att bjuda på den här skönsången.
Det syns inte vad det är på filmen, men det är Mats och hans nya svärfar.
Under dem sitter Kent och 3 andra killar på golvet i en "lägereldsring" och svingar fram och tillbaka.

Nyårsafton och bröllop

Efter sminkning, påklädning och fotograferande från mamma så packade jag och Kent in oss i bilen.

Klädseln och håret dagen till ära :) (Jag vet att vi ser väldigt allvarliga ut, men man måste koncentrera sig på posen ;))

Nyårsafton (förstår inte varför det heter afton när det är en dag??) spenderades först i bilen på väg mot Nymö kyrka i Skåne Län. En härlig liten kyrka som såg medeltidsaktig ut.
Kents vän Mats gifte sig med sin kära Elisabet.
Det var en snabb vigsel med en rätt så flummig präst som jämförde kyrkan mot internet och OS Windows. Den började runt 14 och var nog slut en halvtimme efter. Sen blev det färd i bilen igen mot bygdegården där vi skulle spendera resten av dagen och natten.


Först minglade vi runt med champagne i väntan på brudparet. Det första som hände var att min nagel fastnade i strumpbyxan så jag fick en stor maska! Typiskt!! Tur man har en smart mamma som sa åt mig att köpa och ta med ett extra par strumpbyxor. Så Kent fick agera hjälte och hämta resväskan i bilen så jag kunde se anständig ut igen. Hatar när man har en maska som syns väl på strumpbyxorna.

Sen fick vi leta upp våra platser i väntan på förrätten. Tydligen har Kent ett förhållande vid sidan om med vad som var min bordsherre. Någon hade visst bråttom när de gjorde programmen.

Vår extrakille!

Förrätten bestod av en skånsk sillmacka. Det fanns currysill, senapssill och brantevik. Currysillen var faktiskt jättegod! Kan ha varit för att den inte smakade sill ;).
Huvudrätten bestod av sidan från en gris, typ fläsksvål. Jättegott! Men rotfrukter, äppelsås och rödkål. Till det fick vi antingen vitt vin eller äppelcider.
Efterrätten var supergod, men alltför krånglig att förklara. Det var ungefär hallonmousse, sen en botten av choklad och längst ner fanns lakrits. Till det var det vit choklad och hallon. Vi tog med varsin hem till mamma och pappa :)


Nom, nom, nom

Sen var det presentöppning (gick lite vild till då och då kanske? ;o), och när alla borden var borta dansade vi fram till tolvslaget. Då fick vi gå ut i kylan, var säkert 20 minusgrader, och kolla på fyrverkerierna. Mitt löfte är att lära mig spela gitarr :).


Vild paketöppning från bruden "Gå lite vild & crazy Elisa!!"

Natten fortlöpte med gott sällskap och högljudda män (!!). Sen bar det hemåt mot Karlskrona morgonen efter. Vi fick frukost och sill med oss hem också!
Hoppas ni får ett bra nytt år!