jag tänker på dig och hoppas att du snart blir bättre. Även om du inte kommer ihåg vem jag är. När jag sitter emot dig så vet du bara att jag är någon som du älskar och som du känner anknytning till. Sjukdomen börjar ta dig allt mer. Du har börjat glömma bort hur man äter och måste därför ligga inlagd. Du ramlar ihop och du håller på att försvinna. Jag hoppas de snart hittar ett botemedel innan det tar mamma eller någon annan i släkten. Eller mig om några år.
Jag kommer alltid minnas när du lagade pannkakor till mig och Alex och att du alltid ställde upp. Du tröstade oss när vi var ledsna och du brydde dig alltid om alla. Du oroade dig för mycket.
Jag kommer alltid minnas när vi satt i hammocken och sjöng sånger tillsammans.
Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta även om du nu håller på att försvinna.
Jag vet att du inte kan läsa det här, men det hjälper att skriva av mig. Älskar dig.
Kanske mamma kan skriva ut det här och ge det till dig eller morfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar